Va jätteskönt mitt sommarlov ska bli? 

 

Ja, nu har jag haft sommarlov i dryga två veckor. Låter så jädrans bra att säga det. Sommarlov. Det klingar så fint. Som nått romantiserat barndomsminne. Eller skrubbsår på knäna, gräsfläckar på kläderna och myggbett. Så smakar ordet. Det känns vemodigt att påstå att det här är mitt sista. För alltid?

 

Just därför bestämde jag mig för att jag allt skulle krama musten ur det jag har. Försöka ta till vara på när Sverige är som bäst-- trots regn, sol som glider in under rullgardinen och kalla nätter. För det är väl ändå det här man kämpar sig fram till varje höst, varje regnig onsdag i november. Är det inte drömmen om ytterligare en sommar som nånstans håller en vid ytan när allt är bäcksvart?

 

Jag måste få påstå att jag tagit till vara på det på bästa möjliga sätt hittills. Nånstans så lovade jag mig själv att det inte skulle bli som alla andra somrar. Att det fylls med jobb, att livet bara traskar på som vanligt, vardag, måndag till fredag och helt plötsligt har den där sommaren sprungit förbi. Det värsta är dom gånger jag vaknat upp i slutet av juli och inser att det snart är över. Innan det ens börjat. Alex Schulman säger i sitt sommarprat från många år sen, att hans pappa älskade sommaren så mycket att han kunde börja sakna den innan den ens var över. Jag med.

 

Trots lite jobb så har jag ändå lyckats trycka in lite spontanitet och guldkant. Lite mysiga middagar och kvällsol, grillning, schtek på en gräsplätt och mest bara vara. Hur mycket är det som krävs egentligen? Det där med att ta till vara på tillfällen kan låta lättare sagt en gjort. Hur gör man? Vad är en lyckad sommar?

 

Kanske är svaret så lätt att man helt enkelt inte ser det. Kanske är det bara som nu sist, en sen lördagsnatt i juni. När man får för sig att knata upp för Hammarbybacken, bara för att se hur det ser ut när solen går upp över Stockholm. Inte så svårt. Egentligen. 

 

Älskade sommar. Lämna mig aldrig

 

 

Jag har genomför ett levandecase med Marknadsakademien som tagit min tid 24/7. Samtidigt som man försöker plugga till allt det andra och få in nått så kallat vanligt liv i det hela. Det där med vanligt liv har ju gått sådär.

Nu ser jag mest fram emot att njuta av den svenska sommaren. Att få springa omkring barfota och äta glass. Gärna samtidigt. (Jättesvårt). Läsa nått annat än kurslitteratur och forskningsartiklar. Sova länge. Njuta av frukost och inte bara en macka-to-go. Typ.

Idag började jag med en trip till Möja. Avkopplingens näste

Jag har lagt det dåliga samvetet på hyllan. Jag njuter och nöjer mig med det jag gör, inte allt det jag inte hann. Magkänslan talar ofta om vilken väg vi ska gå. Och när den inte gör det brukar svaret trilla ner på ett eller annat sätt ändå. En sån grej är det med Halvvättern. Den är struken från agendan, bommad, inställd. Det kan vara helt underbart att plocka bort saker ur kalendern som ändå bara ligger som en ångestklump. Frågan är om jag hade känt likadant för ett år sedan? Jag kanske hade kört på trots att det inte kändes hundra, kanske låtit envisheten ta över. Hur pass ärlig hade jag vågat vara mot mig själv?

Ibland måste man bara köra på. Inte låta sig fångas av allt det där kan vill måste, allt som snurrar när man känner sig lite lost. Utan då är det bara att knyta på sig skorna, andas och fortsätta traska vidare i livet.

- Carrie, Sex and the City